Att förhålla sig till sina tankar
Tidigare i veckan hade jag ett avslut med en klient som på relativt kort tid haft en fantastisk utveckling. När jag frågade henne vad hon själv tyckte att hon hade haft mest nytta av från våra träffar så sa hon att det var hennes förhållningssätt till sina egna tankar. Att hon nu kunde betrakta dem som just tankar och inte satte likhetstecken mellan dem och ”verkligheten”. Att hon även kunde acceptera att hon ibland har tankar som hon upplever som väldigt obehagliga. Och att hon till och med kan tillåta sig att stanna i den känsla som de obehagliga tankarna framkallar, och se att den går över. Att hon känner att tankarna inte hindrar henne från att ta för sig och leva det liv som hon vill leva.
Det kanske inte låter så märkvärdigt men det är det. Att hitta ett balanserat förhållningssätt till sina tankar och känna tillit till det är något som man kan komma långt på. Till exempel kan det hjälpa en att komma hela vägen ur en djup depression till framtidstro och tillförsikt.
Jag frågade också om det fanns något som hon tyckte att jag kunde utveckla som terapeut. Hon var tyst en stund och sa sedan med ett leende. Du kunde ju uppdatera hemsidan lite oftare… Så det tänker jag försöka göra nu. Utan att lämna ut någon tänker jag skriva lite mer om min verksamhet. För att på så vis kanske inspirera andra till att reflektera, hitta nya sätt att se på saker och ting eller känna igen sig, eller känna sig lite mer förhoppningsfulla.
Tack!