Att leva med ett kärleksfullt och accepterande förhållningssätt

Jag pratar ofta med mina klienter om vikten av att ha ett kärleksfullt och accepterande förhållningssätt till oss själva och vår omgivning. Det kan låta självklart och enkelt. Men om vi verkligen rannsakar oss, hur ser då kraven ut som vi har på oss själva och andra? Hur låter vår inre dialog? Tar vi hand om oss själva som om vi vore vår bästa vän? Om vi ”misslyckats” med något som vi förutsatt oss att göra, peppar vi och tröstar oss eller ger vi oss själva ett straff och en utskällning?

Om vi är för hårda mot oss själva och kräver att vi alltid ska ”lyckas” med det vi förutsätter oss att göra så kan det till och med innebära att vi inte ens vågar prova.

Att ta hand som sig själv på ett kärleksfullt och accepterande sätt innebär att vi gör det både i tanke, känsla, och handling. Att handla på ett kärleksfullt och accepterande sätt mot sig själv kan vara att ta hand om sin kropp, ge den motion, mat och sömn. Om man till exempel motionerar på ett kärleksfullt och accepterande sätt så gör man det i harmoni med sin kropp, man lyssnar på den, pressar den inte för hårt. Vi behöver ha tid både för återhämtning och få lagom med utmaningar, aktivitet och utveckling för att vi ska må bra.

Finns det områden i ditt liv där du inte agerar kärleksfullt och accepterande mot dig själv, där du säger ja till saker som du egentligen inte vill? Pressar du dig på olika sätt i olika situationer? Ger du dig för mycket eller för lite av något? Vad tror du om att låta 2014 bli ett år där du fokuserar på att ta hand om dig själv på ett kärleksfullt och accepterande sätt?