Superkrafter av närhet och kärlek?

På senaste tiden har jag sett och läst om flera olika forskningsresultat som visar på hur viktigt det är för oss människor med goda och nära relationer. Forskningen visar att vi blir mer avslappnade och stress- och smärttåliga när vi är tillsammans med människor som vi tycker om och litar på.

Psykologiprofessorn James Coans forskning visar att hjärnan försätts i viloläge när du är i sällskap med nära och kära. Ju närmare relation desto mindre energiåtgång för hjärnan. – att hålla hand är särskilt bra, men alla sätt att bygga relationer och samspela med andra ger trygghet som får hjärnan att räkna med att vi löser problem tillsammans, och vi blir därför mer avslappnade.

Dr Sue Johnsons forskning mäter hjärnans smärttålighet i magnetröntgen och det visar sig att när vi håller någon i handen som vi står nära så får vi inte alls samma smärtpåslag som när vi är ensamma eller håller någon i handen som vi inte har en nära relation till.

Jag hörde nyligen också om en annan forskare som tittat på vilken lutning kroppen har när vi går uppför en backe – gissa vad den visar? Jo, såklart att när vi går själva uppför backen så lutar kroppen mer, vi beräknar med vår hjärna och upplever det som tyngre att gå själva, än att gå tillsammans med någon vi står nära.

På sista tiden har jag arbetat den del med teambuilding. Det gläder mig att fler och fler företagsledare inser att vi bränner ut människor på lång sikt när vi använder dem och strävar efter individuella maxade kortsiktiga prestationer. Vill vi bygga långsiktigt hållbara verksamheter med kreativa, kloka, lyckliga och friska människor är det goda relationer, tillit och trygghet vi ska satsa på.

Så håll handen så mycket du bara kan i jul, och kramas så länge det går!

Synnöve 🙂